Ketchup....

Vad är det för magi med ketchup?? är det färgen eller sockret eller kanske en kombination.... skit samma: Felicia åt i alla fall upp sina fiskpinnar och sitt potatismos efter nästan en timme vid bordet idag! Det roliga är att Edith åt också två fiskpinnar och dubbelt så mycket mos som Felicia.... på max 10 minuter1 Hur kan det bli så stor skillnad på två syskon med samma grundmaterial?????? (ja, som Farfar Stig säger: "genomsnittet blir bra!")

Igår var Felicia och jag på bio tillsammans med Smilla och Annica. Vi såg Prinsessan och Grodan, en jättefin film och tjejerna satt som små ljus hela tiden (små popcornsätande ljus....) Jag vet inte vem som levde sig in i filmen mest: mammorna eller barnen..... men bakom oss satt en pojke med sin mamma och precis under de sista 10 minuterna (de mest romantiska så klart i riktig disney-anda) skulle pojken kissa! stort suck från mamman och bedjande: "kan du inte hålla dig lite?" Nej jag MÅSTE kissa NU sa pojken igen, varpå mamman med ett stort suck fick asa sig ut från mitten av raden och iväg på toa.... de kom tillbaka när filmen slutat. Vi andra såg i alla fall slutet och den är klart värd att se.

Idag kom Felicias kompis Adam efter frukost, hans mamma åkte till jobbet och de två började genast att leka med ut klädningskläderna. De leker superbra tillsammans och jag kunde då ägna mig bara åt Edith en stund. Hon var ganska snuvig och ville rensa näsan hela tiden så vi tränade att fräsa på kommando.... nu kan hon det ganska bra, vilket kanske inte kan tyckas som ett så stort steg i utvecklingen, men det underlätter klart i vardagen då man nu kan förebygga att få snuva på kläder och möbler hela tiden.......

Edith sov middag 3 timmar och då undrar man genast vad som är på gång.... Efter att ha kollat babylarmet ett antal gånger och kollat att hon verkligen sov, kunde jag ta in ved, fodra hästar, städa, städa "det svarta hålet" (mellan kökssoffan och Ediths stol där Edith kastar allt ner i en salig blandning), laga lunch och äta tillsammans med de två stora! Vi han till och med att baka muffins. Hon vaknade glad, pigg och hungrig! Evighetsförkylningen är kanske på väg att bli bättre?

Felicia tycker verkligen jättemycket om Adam och är övertygad om att de kommer att gifta sig en dag, men hon ville i allafall fråga, så under lunchen hörde jag henne fråga om han ville gifta sig med henne och han tittade på henne och svarade: "kanske"! Typisk män, det börjar alltså redan när de är små: hålla det öppet, men inte lova för mycket! men Felicia var rätt nöjd med det svaret :) och efter att ha "städat" badrummet, klädde Felicia sig i prinsessklädningen och de dansade på hennes rum till hög musik och hade jättekul!

Tidningsrivare!

Vi har upptäckt ett användningsområde för Ediths stora talang som pappersrivare: Hon är bäst på att riva tidningar och knöla ihop dem när vi tänder i brasan på morgonen! Fantastisk tycker vi alla, Edith för att hon får riva och slita (nej inte äta...inte äta, nej NEJ!....) och knöla hur mycket hon vill! och vi andra för att det är så underbart att se hennes glädje i högen med tidningspapper :) och att det faktiskt går att tända med pappret ( i alla fall det som inte varit en sväng inne i munnen på henne....).

Här kommer oxå lite bilder från helgens pulkaåkning med tillhörande fikastund, med Emmy och mamma Andrea! Kom hit alla pulkaåkare så länge det finns snö!

Edith kryper! Äntligen......

Ja nu kan hon äntligen ta sig fram för egen maskin! Det går visserligen inte så fort ännu, men med den envishet hon uppvisar just nu (kan hända hon ärvt Christers enorma envishet...) kommer hon att utveckla sin nya färdighet fort nu (fast jag tror inte hon kommer upp i kompisens Robins fart någonsin). Redan nu får man passa kattmat, kattvatten, Felicias alla pärlor (jag har just städat ca 7000st som Edith råkade hälla ut från den fina plåtburken.....) och allt annat i hennes väg! Jag ligger ständigt ett steg efter, känns det som just nu..... men kul är det, och en lättnad för oss alla :)

Felicia och Emmy är ute och leker i snön. De har fodrat hästarna och lekt i lekstugan som vi grävt fram. Underbart med sol och snö!

Två hus på kartan!!!!

Nu äntligen har kommunen ritat om Tockarpskartan, med våra två nya skjul inritade! Det är en seger, viktigt eftersom vi nu har markerat var ekonomibygganderna ska ligga! Eftersom marken fortfarande hänger ihop med Claes mark och är klassat som jordbruk, får man bygga ekonomibyggnader fritt, och det är just det vi (läs Christer) har gjort. Nu kommer lantmäteriet att slutföra vårt ärende och vi kommer att bli riktiga ägare av vår mark inom några veckor! Då kanske det är dax att öppna champagnen som vi har på lagring....... sedan 3år......kan hända vi får köpa en färsk :)

Christer är den mest positiva och envisa person jag känner, utan hans uthållighet hade vi aldrig kommit så här långt! Tack kära Christer :)

snö snö mera snö......

Underbart med så mycket snö! vi njuter verkligen varje dag av denna härliga vinter! Nu har vi ca 60cm här i Tockarp! Vi åker pulka varje dag och blir starka i benen av att gå uppför..... men det är inte varje dag vi behöver att gå därför att grannen Lindgren har lämnat sin snöskoter hos Christer för service (inte lätt för en skåning att serva en snöskoter.... men Christer fick visa att han var en riktig norrlänning och lagade felen på en förmiddag :)) nu går alltså snöskotern ner för backen och hämtar upp puklaglada ungar som slipper att gå uppför vår "mördarbacke". När alla kommer in efter att ha åkt sig trötta i backen, finns det nybakade kanelbullar och mjölk..... (bullarna går åt, så jag bakar några gånger i veckan nu igen...)

Att ploga snö har blivit Christers andra jobb just nu. Det snöar ju nästan varje dag och det går inte att köra uppför vår backe om det inte är ordentligt plogat. Jag står för skottningen av gångar upp till hästarna och till vedskjulet, det räcker gott som ett riktigt träningspass varje dag och det gör jag med ett leende :)

Hästarna tycker dock att det är alldeles för djup snö nu. De har så gott som gått i ide! De rör sig inte långt utanför stallet (som just nu ser ut som en riktig iglo) och det förstår man när man ser Linus försöka ta sig fram med snö till bringan...... Gordon har det lite enklare med längre ben men, det är ändå besvärligt för honom. Alltså står de för det mesta i stallet och letar strån från senaste fodringen (de får nu tre gånger dagligen små portioner hö och har också fri tillgång till halm). Man får varm mottagning varje gång man går upp i stallet till dem, och de ställer mer än gärna upp på borstning eller trimmning av hovar.

Två som defenitivt har gått i ide är Tiger och Tova. De har verkligen utvecklat stor blåsa och liten magsäck, allt för att inte behöva stiga upp från liggplatsen mer än en gång per dygn! När de väl går ut (ibland tvingat ut av mig...) går de bara runt knuten, kissar och sitter efter max 5min på brädan och vill in igen! Undrar vad de har sin tjocka vinterpäls till......

Några som verkligen har det tufft nu är Hjorten och de tre rådjur som brukar äta här utanför på gräsmattan. Hjorten är märkbart tagen av all snö och kyla, och hundatackar. hon rör sig långsamt och med stor möda tar hon sig över snövallar och utifrån skogen. Hoppas att hon överlever denna vinter också! De tre rådjuren (två med horn och en tjej) har först hittat vårt dukade bord för en vecka sedan, men nu gäster de oss flera gånger varje dag, dock inte lika tama som Hjorten. Efter hundatackerna på Hjorten, förstår jag hur svårt det är för djuren att springa i den djupa snön. De kommer helt enkelt inte undan när det kommer en lös hund jagandes efter...... hundarna kommer lätt ifatt och vad händer då? jo folks söta familjehundar förvandlas till attackhundar och bitar i vad de får tag i...... Det är SÅ VIKTIGT att ha koll på sina hundar, och just denna vinter är det extra viktigt! och det finns gott om hundar, bara här i Tockarp finns 11 bofasta hundar, sedan är det en hel del hundar från stan som rastas här, och det är inte många som har koppel på.....

Felicia har äntligen kommit hem igen efter sin semester hos farmor och farfar Stig. Vi hämtade henne vid flyget i fredags och det var en mallig stor tjej som kom från Stockholm med flyg ensam för första gången! och hon var efterlängtat av oss alla men mest av Edith! Det märktes tydligt när vi hämtade henne, Edith slog nästan knut på sig själv för att få Felicias uppmärksamhet hela tiden! De två leker mer och mer tillsammans nu, Felicia hittar på lekar som passar Edith och som de båda tycker är kul, det är underbart att se :) Nu i förmiddags uppfann Felicia "nappspelet" med fyra nappar, som är en enkle variant av memory. Edith tycker detta är toppen bra!

I dag har Felicia besök av sin kompis Emmy som ska sova över, så de kan leka en hel dag i morgon! I lördags var Emmy här med sin mamma och vi åkte pulka och fikade, men det räckte ju inte...... flickorna ville leka mera så nu är hon äntligen här! De har lekt och lekt hela kvällen och somnade utmattade på 5 min, få se när de vaknar i morgon.

Snö-kalas!

Vi åkte ändå. Fredagen var en repris av packdagen i december (se tidigare inlägg "kommer vi att hinna?") Det är inte helt enkelt att packa till en hel familj, ordna för alla djur, fixa mat och städa och ta in ved och och och..... Felicia fick passa Edith ganska mycket den dagen, eftersom Christer var på jobbet.

Vi kom iväg kl 18.30, tre timmar försenade, vilket innebar att vi missade middagen hos Nina, Leif, Rebecka och Björn som skulle blivit ett perfekt stopp på vägen. Nu blev det bara in och hälsa, kasta i sig lite mat och sedan iväg igen...... Det var jättelängesedan vi var där så jag önskar att vi kunnat varit kvar där längre.

Barnen sov hela vägen från Sandhem till Järbo och vi turades om att köra och sova. Vi var framme kl 04.30 lördag morgon :) Efter några timmars sömn hos farmor Gun och farfar Stig, åkte vi iväg till Kungsberget där farfar Erlings kalas började kl 12. (Edith lämnade vi hemma hos farmor Gun, då hon inte har någon behållning av skidåkning och grillkalas i backen).

Vädret var underbart, ca 10 minus och strålande sol! Grillarna var igång och vi åt samtidigt som vi hälsade på en stadig ström av anländande släktingar De kom från när och fjärran och många hade inte sett varandra på många många år. Jättekul att träffa alla. Många satte på sig skidorna (inklusive farfar Erling) och vi åkte i backarna tills benen vart stumma.... kul, jättekul! Felicia älskar att åka skidor och har verkligen blivit jätteduktig!

Sent på eftermiddagen flyttade festen in i den gamla skola (där Erling och hans bror Tryggve har gått i ettan och tvåan) och det bjöds på mat och fika med tillhörande underhållning av kören. Barnen (ganska många) sprang omkring och hade också jättekul i den gamla skolan. Tack Erling för festen och för att vi fick möjlighet att träffa så många släktingar!

Söndag och måndag var det strålande sol och ca minus 6grader så vi åkte skidor på dagarna och var hos farmor Gun och farfar Stig på kvällarna. Felicia lärde sig att åka i hoppen i backen så hon flög som de stora killarna! (mamma fick blunda) och Edith åkte omkring i sin gåstol i köket. Tack för jättemysiga dagar, passning av Edith och god mat!

Felicia ville inte åka med hem, så henne lämnade vi kvar i Järbo när vi åkte mot Skåne igen på måndagkvällen. Helt klart bäst att åka på natten med barn. Edith sov hela resan, var bara vaken när vi stannade i Örebro för att äta och handla lite frukost. Det är nästan ingen trafik på vägarna på nätterna, så det är enkel körning. Vi turades om att köra och sova, var hemma kl 03.30 och stupade i säng!

Felicia kommer med flyg på fredag kväll, (Gun och Stig kör henne till Arlanda) och hon ser jättemycket fram emot att flyga själv för första gången, spännande!

Tråkigt men bra beslut!

Vi skulle ha åkt på släktturné en vecka, till Järbo, via Sandhem men fick stanna hemma. Edith är fortfarande inte frisk, jätteförkyld, två tänder på gång och ögoninflamation, så vi var hos doktorn i måndags med henne. Tyvärr ger de inte gärna antibiotika till dessa små, utan det måste läka ut av sig själv..... kan ta tid. Hon har varit förkyld mer eller mindre sedan jul och nu verkar det ha satt sig i lungorna, hon är mycket rosslig och hostar på nätterna. Hon är så klart jättekinkig och vill bara hänga på mamma det mesta av dagarna, vilket kan bli lite påfrestande efter några dagar! Felicia och jag försöker att aktivera henne med olika gå övningar (eftersom det är klart mest populärt just nu) och nu kan hon gå hjälpligt med gåvagnen!

Jag är ledsen att vi inte kom iväg, men samtidigt är det påfrestande för Edith och vi andra, att åka så långt, och sedan vara hemifrån så länge när hon är sjuk. Det är nog inte så kul för de vi skulle ha hälsat på heller, då en grinig och kinkig unge inte är det man mest önskar sig i huset!

Vi har också varit hos doktorn med Felicia denna vecka. En grundlig hälsoundersökning som ett första steg i utredning kring hennes matvägran. Vi måste hitta en hållbar lösning på detta problem innan hon börjar skolan! Hon äter så otroligt lite att hon nätt och jämt håller kroppen igång..... hon orkar inte med lika mycket som kompisarna, blir ledsen så fort något går emot henne, kan inte lösa konflikter eller problem, ger upp med det samma. Hon sover mycket, och vill gärna titta på film, och vi tycker att det har blivit sämre och sämre.

Det var en bra läkare vi fick, han satte genast igång en stor undersökning och tog tre rör med blod för olika prov. Felicia var jätteduktig, svarade på alla frågor och satt helt stilla under provtagningen. Vi blir förmodligen skickade till barnkliniken som är specialister på detta för fortsatt utredning. Jag vill bara så gärna se henne äta ordentligt med god aptit, och känna att hon får krafterna tillbaka i sin lilla kropp!

Pulka-party!

Vilken succé det blev med pulkaparty i går, Solen lyste och det var precis på 0 strecket! Det började droppa in folk vid kl 13 och de kom gående glada uppför vägen med fikakorgar och pulkor. Bilarna fick de parkera vid grannen och längs vägen (vi spärrade totalt Tockarpsvägen under några timmar :)) Det kom mer och mer folk, och vi var som mest runt 50 glada pulkaåkare, stora och små! Många fler än jag räknat med, kul att så många kunde komma! Alla fick ha med egen matkorg och de flesta grillade på de två grillarna vi satt upp vid Christers fina bivak, också kallad "snö-baren" (här fanns så klart lite öl och sprit som på riktig "after pulk" )

Stora som små susade nerför de tre pistade banorna med hög fart och för de flesta slutade åkningen varje gång med krasch i snödrivan vid backens slut. Backen är så brant att man måste svänga några gånger för att inte få farligt myckete fart, därför hade Christer och Hudde pistat fina svängda baner breda nog för att åka tre bredvid varandra.

Förvånansvärt få skador inträffade, med tanke på den höga farten, de flygande krasch landningarna, och krockarna i banan, så Felicia fick förstapriset för blodigaste vurpan när hon landade på ansiktet efter en ofrivillig flygtur! Det kan komma mycket blod ur en liten näsa...... och hon fick en riktig stor fläskläpp också! (priset blev ett stort rör Smarties)

Håkans Nissan King Cab fungerade som lift! På flaket lastade vi på så många ungar som gick plats, sedan fyllde vi bilen och resten fick hänga på utsidan av bilen bäst de kunde;) Snowracers och pulkor knöt vi ihop i en lång rad som fästes i dragkroken som en lång lång svans..... Bilen åkte konstant i fyra timmar! och alla ville bara åka igen och igen och igen...... det blev dock också tid för några ät pauser så barn och vuxna orkade åka lite till.....

Alla blev som barn igen, syntes ingen större skillnad i backen på barn och vuxna denna dagen :D, och det skrattades och tjoades i backen så det hördes fler mil bort! Vi efterlyser dock snowracers i vuxenstorlek, någon som vet var man kan köpa sådana? (måste maila Stiga pulkafabrik... jag tror att det skulle bli en storsäljare)

Vi tackar i alla fall alla de glada åkare som kom hit, och hoppas att vi kan göra om detta snart igen!