Murstocken och Edith är varm i alla fall......

Vi har blivit "murstocks-kramare" allihop i familjen. Tiger har kramat murstocken hela vintern han virar sig runt hörnet där murstocken går upp i sovrummet och blir brännhet i pälsen. Nu står och sitter alltså vi andra också så nära man kan komma för att få lite värme! Det går också bra att krama Edith idag för att få lite värme, då hon fortfarande är het av feber.... :( Det Superkallt i huset nu när det var -12grader i natt, is på insidan av låset på ytterdörren, och värmen som vi lyckas elda oss till i brasan, åker rätt ut genom golv, väggar och fönster i detta gamla hus. Ett kvitto på att värmen ändå gör någon nytta på vägen ut, är att en buske precis utanför fönstret i vardagsrummet tror att det är vår och har börjat att få fina gröna löv..... i alla fall på den grenen som är närmast fönstret!

Vi har så klart många lager kläder på alla i familjen, men det är jättesvårt att hålla strumpor på Edith..... Hon har en olämplig form på fot och ben: jättetjocka vader som övergår i smala vrister och sedan en liten tjock fot. Hittar man strumpor som passar vaderna (typ Felicias storlek) är de så klart jättelånga i foten och hon snubblar när hon tränar på att gå. Passar de i foten, får man inte dem att sitta fast då de inte går upp det minsta på vaden....... kan någon komma med tips om strumpor som faktiskt passar även små tjocksmockor????

Christers kusin, Daniel med familj, skulle ha varit här i helgen och åkt skridskor tillsammans med oss, men med en Edith som har feber och deras Emilia som var magsjuk blev det så klart inget :( Vi får hoppas på friska barn nästa helg.....

I dag kom i alla fall Smilla och mamma Annica hit med gott gott fika (alla med fika är mycket välkomna i detta hus...) och vi hade en mysig eftermiddag. Sanna och Ebba kom också så till slut var vi 7 tjejer i huset och Christer flydde hemifrån med en ursäkt om att bilen nog borde meckas lite med :)

Vi står inför ett stort beslut i veckan som kommer: Vi måste välja skola till Felicia och därefter lämpligt dagis till Edith. Ingen enkel uppgift, det måste ju bli rätt från början. Det viktigaste är att skolan har bra pedagogik och kan uppvisa bra studieresultat på eleverna. Sedan är det också viktigt att den ligger geografisk bra till, men utifrån våra arbetsplatser eller utifrån Tockarp? Vi väljer mellan Montessoriskolan Skeppet i Ängelholm där många av Felicias dagiskompisar går, ELLER Montessoriskolan i Grevie där Felicias bästisar och grannar går ELLER skolan i Förslöv som är närmast hem. Ska Felicia gå i Ängelholm, ska Edith gå på förskolan Nallen också i stan. Ska Felilcia gå i Förslöv eller i Grevie, kommer Edith att gå på dagis i Grevie (Jag har satt henne på kö på båda ställen). Bästa skolan tror jag är den i Grevie, en liten landsbyskola med fantastisk utemiljö där de jobbar utifrån montessoripedagogiken MEN den ligger 5km åt FEL håll räknat utifrån våra arbetsplatser! Det blir ju två mil extra körning varje dag..... i minst 6år och om Edith också ska gå där blir det 11 år med två mils extra körning och tid! Vill vi verkligen detta? Det blir i alla fall besök på alla tre skolor i veckan som kommer, kanske blir det enklare att välja då?

39 grader och strålande sol!

Solen strålar från en klarblå himmel idag. Det är kallt men ganska vindstilla så Felicia har åkt sowracer i Huddes spår på åkern och nu är Christer och Felicia på Vallåsen och åker skidor. De ringde nyss från värmestugan där de sitter och dricker varm oboy och äter mackor, det har varit underbar åkning idag för de två, och de hinner med några åk till innan liftarna stänger :) Sedan lämnas Felicia hos Ebba och Moa där hon vill sova över i kväll.

Edith har 39 grader i feber så vi rör oss inte så långt idag :( Hon är ganska snuvig och kinkig och vill helst sitta i famnen hela tiden. Som tur är har vi kvar bärselen som vi lånade av Bodil, och där har hon suttit mest hela dagen, förutom några korta stunder som hon sovit i sin säng.

Jag känner mig skylldig att bära henne resten av livet om hon så vill det, för i tisdags ramlade hon från skötplatsen på tvättmaskinen, rakt ner i badrumsgolvet! Jag hade bytt hennes blöja och skulle bara vända mig om och kasta den i soptunnan, men den var ganska full och innan jag tryckt i blöjan hörde jag en otäck smäll bakom mig...... Det var Edith som så duktigt hade satt sig upp, men tappat balansen och ramlat i golvet! Kvikkt fick jag upp henne i famnen och sprang ind i köket och fick fram en påse "pytt i panna" från frysen som jag höll på hennes huvud Hon skrek högt och intensivt länge, ungefär en kvart men det känns minst som en timme, innan hon lugnade sig så pass att jag kunde undersöka henne ordentligt. Felicia ringde jätteduktigt till Sanna under tiden som Edith skrek som värst, och Sanna hoppade ur sängen, och packade in Ebba i bilen, och kom hit i illfart. (Tacka gudarna för våra underbara grannar, vi kommer aldrig att flytta från Tockarp!)

Vi packade in oss alla i Sannas bil och åkte till Förslövs vårdcentral där vi fick komma in till doktorn med det samma. Han undersökte Edith grundligt och konstaterade att hon kommit lindrigt undan med enbart en liten bula i bakhuvudet, tur! Han var också mån om att lugna mig som givetvis tyckte att jag var sämsta mamman i världen, underbar doktor nära pensionsåldern som har varit med om detta många gånger....Han ville dock se henne igen på eftermiddagen, så vi åkte dit igen kl 16 och då busade hon friskt med doktorn och Felicia så han friskförklarade henne helt efter undersökningen, skönt! Det känns underbart med en läkare som bryr sig, och att vi självklart kunde komma med det samma och inte behövde sitta på någon akutmottagning i flera timmar....ibland är det bättre service på landet!

Självklart visste jag att hon kunde sätta sig upp själv nu, jag hade till och med varnat Christer för att hon nu var mer rörlig efter resan till Spanien, och att han skulle vara försiktig! och så är jag själv orsak till denna olycka, jag kommer att ha dåligt samvete för detta länge...

Edith sover i selen på min mage, så nu ska jag vika lite tvätt och ordna leksakerna i Ediths nya hylla (vi var på IKEA igår och handlade en större mer praktisk hylla med korgar så det blir ordning på Ediths saker också).

Förresten var Christer och jag på bio i veckan! Heiley, Amelia, Samuel och Christopher passade Felicia och Edith. Det gick jättebra och filmen var jättebra: Avatar i 3D, klart värt att se för alla ni som fortfarande inte sett den! Ett stort tack till Hailey med familj som ägnade en hel kväll åt att passa våra barn!

Hjorten är hemma igen!

Nu äntligen har vår hjort kommit tillbaka och vi är jätteglada över detta återseende! I morse stod hon nedan för köksfönstret och tiggde mat som hon alltid gjort, så jag skyndade mig att kasta ut bröd och frukt till henne. Hon är ju ganska gammal (vi har fodrat henne i 7år nu och redan när hon kom hit första gången var hon säker några år) så vi trodde att hon var död. Tydligen har hon gått ihop med en större flock i höst för första gången (Bosse och Palle har sett ca 10st på sina marker) och det kan vara därför att hon inte kom hit. Nu har i alla fall flocken försvunnit och gammelhjorten har återgått till det dukade bordet i vår trädgård! Hon är lite mager och har fått ett jack i högra öre efter hund attacken i julas: Håkans hund Gnista jagade hjorten genom byn och bet tag i hennes öra, då visste vi inte att det var just vår hjort, men nu syns det tydligt att det var hon. Kul att hon dök upp igen. Jag åkte direkt och handlade några säckar morötter och en säck havrekross. Vi ska också försöka att få tillbaka flocken, så Palle kommer att lägga ut foder i deras skog också, hoppas det lyckas. Nu känns det som vår lilla familj är hel igen :)

Att sova eller inte sova det är frågan, eller farmför allt VAR man ska sova när man heter Edith! Hon har ju lindat oss och verkligen lyckats få sova i våran säng flera månader nu. man var tvungen att ligga hos henne tills hon somnade och undertiden gosade hon med sina små händer helst i munnen på mig eller på min hals. Hon märkte direkt när man försökte smita iväg om hon inte sov riktigt ordentligt.... och då var det bara att börja om från början...... Detta är ju ohållbart i längden, många kvällar somnade man så klart tillsammans med henne kl 20 och sedan var den kvällen förstörd! Hon vaknade också flera gånger under natten och skulle gosas till sömns på samma sätt igen...

Eftersom Felicia alltid har sommat in själv och i egen säng hade vi ingen erfarenhet av hur man löser detta problem, så vi pratade med andra föräldrar som haft liknande problem med sina barn, och fick en hel del användbara tips. Det finns många olika metoder, men vi bestämde oss för att testa en lite långsammare metod än (5min metoden) där man lägger barnet enligt en kort rutin, i egna sängen och sedan lämnar det. Man går tillbaka när barnet skriker, för sedan att gå igen när barnet lugnat sig, man upprepar denna procedur så många gånger det behövs innan barnet somnar. Denna metod tar ca en vecka att genomföra, men barnet slipper att känna sig så övergivet som med 5min metoden.

Samma kväll vi kom hem från Spanien, skulle vi testa denna metod. Jag hade bestämd mig, och var föreberedd på det värsta! Jag ställde spjälsängen så nära min säng som möjligt så hon skulle känna en viss närhet ändå, och efter en flaska välling lagde jag ner henne (i sin baby-sovsäck som jag inhandlat på IKEA i Malaga) i den egna sängen. Ett gosedjur skulle behövas och det blev det som låg närmast: en vit hund! Hade jag tänkt mig för skulle jag givetvis valt gosedjur under större omsorg och i alla andra färger än just vit....)Edith gosade nu in sig tätt intill sitt gosedjur och med nappen i munden....... utan ett ljud! Hon bara somnade som hon alltid sovit i sin säng! Inget skrik och hon vaknade inte i tid och otid mitt i natten! Alla fick sova bra, och på morgonen kl 9 vaknade en mycket glad och nöjd Edith (till en mycket glad och nöjd mamma och pappa).

Ingen vågade hoppas på att detta skulle hålla i sig, utan man tror ju att skrikandet skulle komma nästa gång, men nej; hon var helt enkelt jättenöjd med denna ordning och somnar nu varje kväll och när vi är hemma, även på middagen, i sin egen säng! Hon vaknar sällan på natten, och kan somna om själv utan min inblandning! Det är helt underbart att det fungerade så bra och utan skrik.... det hade vi inte vågat drömma om...... Nu är det bara att hoppas att det håller i sig, och jag måste motstå frestelsen att ta över henne i vår säng för att snoosa och gosa........

Hudde ner för räkning.....

Det händer saker i Tockarp och inte alltid trevliga saker.....
Tisdag förra veckan hände det: Christer och Felicia skulle åka med Hudde till vårt nya hem för att planera ut massor som vanligt. De hade packat fika med och klätt på sig efter väder (kallt och snöigt) och åkte iväg. Felicia satt i vänster sida i hytten som vanligt och Christer körde så klart. På väg ner för vår backe (mycket brant såndan för de som inte sett den) började Hudde att glida, bromsarna låste (någon grävbroms var aktiverad vad jag förstår) och Christer försökta på alla sätt och vis att hålla maskinen på vägen, men snart var hjulen ute i kanten och på väg ner i det djupa diket på vänster sida mot Sten-Inges hus till. Efter att ha fällt ett par päronträd på vägen välte Hudde och la sig på vänster sida. Stolpkranen tog som tur var smällen och räddade därför hytten så allt var intakt och Felicia och Christer kunde ta sig oskadda ut genom höger dörr som nu var taket. Felicia tog det hela med ro och gick, efter Christer undersökt henne, som tillsagt ner och satte sig vid grinden medan Christer inspekterade skador på Hudde och ringde folk.

Sten-Inge såg hela förloppet från sitt hus och rusade till undsättning. Han fann då att båda var oskadda och tog då med sig Felicia hem tills Håkan, Ebba och Moa kunde komma och hämta henne.

Från Spanien kan man inte göra så mycket, annat än att oroa sig, och det var på vippen att jag åkte hem, men Christer klarade ut det på egen hand och goda grannar, vänner och dagis tog hand om Felicia under tisdagskvällen och onsdagen. TACK Sten-Inge, Håkan och Hailey för all hjälp!

Under onsdagen fick Christer hjälp av två lastbiler för att dra Hudde på rätt köl igen. Maskinen startade och fick inga allvarliga skador förutom stolpkranen som satt på vänster sida. Under helgen som gått har de två jobbat med fyllnadsmassorna och träd igen som vanligt, slutet gott, allting gott!

Malaga - Tockarp på 7timmar.

Nu är vi hemma i Tockarp igen, efter en lyckat städresa! Och SOM vi har städat: Hela lägenheten klar på en dag (lite småplock har vi haft varje dag dock) sedan har vi "städat" både här och där ute på stan.... bäst var vi nog på att att "städa" på IKEA, och då särskilt i hissen :) (vi får nog jobb där vilken dag som helst) Vi var också duktiga på att dammsuga köpcentra och rensa flaskor innehållande rödvin..... mat har vi också städat bort på olika restauranger varje dag.... Håkan och Christer kan vara stolta....

Sanna trollade ännu engång med resväskorna och tryckte i allt vad vi handlat och jag förstår fortfarande inte hur hon bar sig åt med det.... väskorna vägde också precis vad som var tillåtet och vi checkade in utan att få betala för överlass!

Hemresan gick mycket bra, förutom att det var lite svårt att lämna Malaga när det var 20 grader varmt och sol! Hem kom vi i alla fall, och blev väl mottagna av våra män och tre barn. Alla fick sina paket, vi åt Spansk mat och snart var allt som vanligt igen :) I morgon blir det pulkaåkning hos grannen, och Felicias kompis Christopher kommer hit och ska sova över.

Sanna, Tack för en underbar städsemester, och du vet att jag ställer mer än gärna upp nästa gång det ska städas i Malaga! Jag kan vara färdigpackad på en timme om det skulle behövas! (men om du packar väskan åt mig går det plats mer...)

Livet blir enklare med ratt prylar...

Vaknade kl 8 med varsta sagandet och bankandes utanpa husfasaden..... De haller pa att renovera huset dar Sannas lagenhet finns, och sa klart precis utanfor fonstret. Vi kunde da ha bjudit in dom pa Gevalia ovantad besok..... men vi avstod..... Vi kom i alla fall upp i tid och fick ata var frukost med persiennerna nerdragna idag.

Powershopping stod pa programmet idag, och vi (las Sanna) kom hem med ett helt berg av klader, skor, mat och dryck! i kvall far hon verkligen visa att hon kan konsten att packa vaskor! Kan inte fatta hur allt detta ska fa plats i tva resvaskor och tva handbegage??? (vi har, som de goda husmodra vi ar, ocksa fixat kvallsmaten till vara familjer till vi kommer hem pa fredag) Vi ska ocksa till IKEA en gang till..... de har har oppet till 22 sa vi har tid pa oss annu. Forresten ar det perfekta shoppingtider: alla butiker har oppet till 22!

Igar var vi och tittade pa en fantasktisk forestallning med P.R.E hastar! Jattefina hastar och duktiga ryttare, jag fick har se rorelser som jag bara last om och sett pa bild! Det maste vara underbart att fa rida dessa valskolade hastar...kanske nagot for nasta gang vi kommer hit. Resten av kvallen tillbringade vi pa ett underbart matstalle med massor av vitlok i maten..... vi fick kanna smaken av denna mat lange lange efter..... men gott var det!

Jag har lagt av med vissa mammavanor som bitit sig fast efter tva barn: Att ga pa toa sjalv med dorren stangd, har inte hant pa flera ar!, ata mat med BADE gaffel och kniv! och Inte skaka kundvagnar som det var en unge i..... Kan vara riktigt bra att komma hemifran ibland och fa lite perspektiv pa saker och ting....

Pa tal om saker och ting, finns det vissa prylar som faktiskt forenklar livet ganska mycket nar man reser: TACK Bodil (och Daniel) for att vi fick lana Sack`n seat som ar en tygpase som man hanger over vilken stol som helst och som da fungerar som babystol, mycket praktiskt nar man ska ata samtidigt som Edith. Andra prylen ar en underbar barn barsele, Ergo baby carier..... den ALSKAR Edith och jag verkligen, hon sitter bra i den och sover till och med nagon timme i den ocksa! Jag kommer tyvarr inte att hinna till Malmo och lamna tillbaka dessa prylar pa nagra ar :)...... sorry Bodil.....

Annars ar vi pa vag hem till Sverige i morgon. Langtar efter Felicia och Christer....Vi ses!

Sol, semester och stadning

(Hittade inte hur man byter till svenska pa tangentbordet, om nagon kan detta var vanlig att skriva en kommentar om detta....utforlig beskrivning.....)
Nu ar vi i alla fall i Spanien, Malaga, och det ar verkligen ett underbart varvader! Jag far ingen anvandning av mina tva par langkallingar som jag packade med i vaskan, och Ediths overall ligger langst ner i byran nu.

Resan gick fantastiskt bra! Sanna uppvisade en dolt egenskap: hon ar packningens mastare! I min (och sin egen) redan overfulla resvaska packade hon i ett helt paket blojor, Ediths overall, sin egen jacka och vattenflaskan! Man bara rullar och rullar..... Christer har har en sann konkurent till titeln: packmastare!

Pa flyget sov Edith en timme, och sedan var hon vaken men lycklig och snall (i alla fall sa lange hon fick nagot att ata pa!, varan lilla matmonster). Direkt nar vi kom fram forstod jag att det inte skulle bli nagon anvandning for vinterjackan! varmt och skont, mellan 16 och 20 grader hela dagarna. Vi satte igang direkt med stadningen nar vi kom fram till Sannas lagenhet. (hela anledningen till denna resa ar ju att stada efter renoveringen efter vattenskadan som lagenheten utsattes for forra aret, och som den goda Tockarpsgrannen man ar :), staller man ju upp!) Vi stadade hela sondagen och var ganska nojda nar kvallen kom. Mat maste man ju ha, sa vi at fisksoppa och kyckling pa en trevlig strandrestaurang med havet som granne och i solnedgangen.....

Dagarna som gatt har vi inhandlat olika foremal till lagenheten och varit pa IKEA hela tre ganger! (kanns skummt att handla pa IKEA har.... passade aven pa att handla kalles Choklad och knacke :))Vi har ocksa varit i manga roliga div. affarer, jatteroligt att se tandstickor bredvid strumpor som ligger pa samma hylla som traelefanter och plastskor... har finns ocksa mat och dryck i samma butik.. vad behover man fler butiker for? Blir man hungrig ar det bara att droppa in i narmsta uteservering och ta en lunch med tillhorande dryck som oftast ar vin sa klart :) Det gar inten nod pa oss!

Lite betraktelser: Jag har en ny forbi: HUNDBAJS!!! det finns overallt! och jag har blivit riktigt duktig pa att se dem innan.....ni vet vad. Sannas forbi ar brunnar. Hon gar inte pa brunnslocken och darfor har hon fullt upp med att hoppa for de finns nastan lika talrika som hundbajsarna! Andra betraktelser ar att det inte ar lampligt att aka inlines har dar gatorna lutar minst 45grader, ingen big deal eftersom 90% av alla manniskor har ar silverhar, och alltsa inte ar i inlineskatagorien.... det ar ett riktigt pensionarsparadis! Sanna och Jag (som i Sverige ju har passerat en viss fodelsedag) kan kanna oss som riktiga tonaringar har (men utan semseterflirten).

Sanna har hyrt en bil (eller en TATA India)(IKEA tre ganger gor man inte utan bil) och vi har upptackt att vagbulor verkligen gor nytta har.... Hemma ar de skyltade i forvag och lagom mjuka att passera...... har finns ingen forvarning...mojligtvis en liten fargskillnad i asfalten, och sedan ar de verkligen hoga och vassa! Till och med Samma har fatt respekt for dessa bulor och bromsar in i panik nar vagen skiftar farg! Annars kor hon som en riktig infodding och vi har varit runt som riktiga turister i de sma byarna. Satt och fikade pa ett litet bytorg pa ett cafè under appelsintraden...... jag kommer aldrig hem igen..... (Sanna ar annars jattebra pa att plocka ner mig pa jorden igen nar jag njuter for mycket: om tre dagar ar vi hemma pa isen och aker skridskor i minusgrader med tre glada unger igen, och en Edith i overall, vanter och mossa... vilket ocksa har sin charm sa klart )

Sanna och Jag har handlat, mest till barnen men lite annat ocksa: JATTEFINA sota prickiga skor MED klack! vara tre gullungar kommer att krama ihjal oss for dem :) blackfisk, fiskglob, sjalvsimmande fisk, en mus, dinohatt, skojiga hatter, babysovsack, tallrikar, koppar, yoghurt, ost, korv, sang, kakform, solfjadrar, bling bling kjolar (barnstorlek)sangbord (och Hakan oroa dig inte hon lamnade tillbaka lamporna hon kopte!)

Faktiskt har Sanna och Jag, tva erfarna tvabarnsmammor, tillsammans klippt Ediths alla naglar snabbt och latt....puh. Jag kommer ner till dig Sanna varje gang Ediths naglar ska klippas!

I kvall ska vi aka ut pa landet i var TATA India och titta pa hastuppvisning, ska bli riktigt roligt. Sedan ska vi ata pa strandpromenaden i solnedgangen....

Som ni ser har vi det bra och handspriten ar med overallt!

Jag har massor med bilder, men ingen mojlighet att fora over dem.... (glomde kabeln hemma aven om Christer paminde sa snallt, och har har de inte blatand..)

Dask pass

Undrar om jag verkligen ska åka till Spanien.... Allt verkar gå fel inför resan! Det började med magsjukan igår... Både Edith och jag var kass i magen och lämnade därför inte huset. Det blev därför inte handlat som tänkt och städning och packningen blev så klart också lidande. Egentligen började det i måndags när jag skulle ansöka om pass till Edith, då det visade sig att skatteverket hade gjort fel och givit henne Dansk medborgareskap. Alltså inget pass hos polisen i Sverige! Jag och Edith fick kämpa några timmar på skattekontoret och sedan hos polisen igen för att få till passet! Torsdag hämtade jag ut det äntligen, och med Edith som svensk medborgare!

Idag stannade Christer hemma och skulle åka till Danskesjön med barnen och jag skulle hjälpa dem iväg med att klä på barnen, plocka fram alla sakerna osv osv. Jag ställde Felicias nyinköpta skridskor (inte ens en vecka gamla) framför brasan för att värma dem, men glömde bort dem i all stress med vantar overaller, mössor, hjälm osv osv så när jag väl hade två färdigklädda barn, hade skridsokorna smält..... Både Felicia och jag grät..... Det var bara för Christer att åka in till Intersport i Ängelholm och köpa ett par nya.......igen....350kr.!

Jag stannade hemma för att packa, duscha, färga håret, städa, ta in ved...... och tog så klart fram passen: Ediths nya och mitt gamla...... titta i det och det stod giltigt till och med 09 11 13! Jävlar...... passet för gammalt! ringde polisen i Danmark (jag är ju fortfarande dansk) och klagade min nöd. Han förklarade sakligt att det går ut nionde november 2013! VARFÖR skriver danskerna bak och fram????? jag måste bli svensk så fort som möjligt när jag kommer hem!

Nu reser i alla fall Edith och jag till Spanien med Sanna!

Edith envis!

Just nu är det skridskoåkning som är populärt, och alltså åker vi dit så ofta vi kan. Vi åker till Danskesjön vid Tåstarp, där alla Ängelholmare åker.... Det brukar att vara jättemysigt och Felicia åker bra nu. Hon satte sig andra dagen och tittade på ett gäng killar i 15års åldern, de spelade hockey och åkte på rätt bra. Efter en stund reste hon på sig och började åka precis som dem! Hon har en förmåga att se hur andra utför en rörelse och förstå och sedan göra likadant!
Igår skulle vi i alla fall åka dit och hon ville såklart ha med sig sina hokeyklubbor och bollen, det gick bra och jag satte fram allting. Att klä på två barn var av den ena är en envis Edith är inte något man gör på 5min..... Denna dagen fick Edith så klart syn på den gula hockeyklubban och höll fast den...... INGEN tar saker ifrån Edith utan att få en utskällning...... hon skriker högt och blir helt hysterisk.... alltså försökte jag att klä på ungen med denna klubban i hennes hand....ingen enkel sak, och hon skrek höjljudt när hon fick byta hand när armen skulle i overallen. Både Edith och jag var genomsvetta när påklädningen var klar! En ganska nöjd Edith höll i alla fall denna klubba till bilen och i bilen tills hon somnade :)

Felicia har lärt sig att byta med Edith om hon måste ta ifrån Edith en sak: Felicia hittar snabbt något som Edith tycker är mer åtråvärd och sedan föreslår hon byte...oftast går det bra och utan skrik.... storasyster vet bäst!

Nagelklippning är en sak för sig! Det tar minst tre avsnitt av fåret Shaun för att få klippt Ediths naglar.... hur gör ni andra mammor???? Hon vill helt enkelt inte sitta still, och det går absolut inte att hålla fast handen (även med en tredje persons hjälp) och hon sover allt för lätt för att man kan göra detta under sömnen. Hoppas det blir lättare med tiden......

Envisheten visar sig också med val av sovplats: hon har helt enkelt bestämt sig för att det bästa stället att sova är mellan mamma och pappa i stora sängen! Hon ska då också helst ha en hand på min mund eller på min hals under insomning, eller om hon vaknar.... måste ta tag i detta när vi kommer hem från Spanien. Hur kommer det sig att våra barn blev så olika? Felicia har alltid sovit i egen säng nöjd och glad!

Mat är något Edith tycker om jättemycket.... hon äter fortfarande ALLT. Felicia har nu kommit på att Edith äter kanterna på hennes macka, som Felicia absolut inte vill ha även om hon har munnen full med tänder). Felicia plockar helt enkelt av kanterna på sin egen macka (när mamma inte ser) och lämnar över dem till Edith som smaskar i sig dem med det samma! perfekt samarbete systrar emellan:) Jag måste nog erkänna att det är mitt fel att Flis inte äter kanter på mackorna, jag trodde inte att barn med bara två tänder på rad (som Edith nu) kunde äta så hårda bitar.... därför skar jag alltid bort kanten och det blev en vana, så nu när hon är 5år håller hon fast vid detta beteende. Jag har vill inte göra samma misstag med Edith så hon får helt enkelt äta det samma som vi, även om hennes tänder bara är två stycken som till och med sitter bredvid varandra i undermunnen. Man lär sig av sina misstag.

Båda tjejerna utvekcklas och har denna veckan har Felicia skrivit och läst mycket och Edith har lärt sit att sätta träringar på pinne!

Nu ska Edith envis och jag åka till Spanien med Sanna nästan en vecka, ska bli skönt att komma iväg nu, hoppas det blir en fin vecka.

Massor av massor!

Tommy Nordbergs åkeri har nu kört för fullt med fyra lastbilar i tre dagar med fyllnadsmassor till vårt bygge! Christer har haft fullt upp att med Hudde planera ut dessa massor undertiden och gräva upp stubbar. Två semesterdagar kunde inte ha använts bättre :) När man nu står på gårdsplanen, kan man nu med lätthet se hur fint det kommer att bli när alla hus är på plats, trädgården blomstrar, fikat står på trädgårdsbordet, solen lyser och två rena flickor med två glada föräldrar tar en välförtjänt paus......... (nu är det nära att drömmen blir sann!)

Hudde har varit "sjuk" drack allt för mycket vatten, feber tänker man???? stackars hudde som fick genomgå en riktig undersökning under huven av docktor Christer......som till slut hittade en genomrostad frostplugg som genast blev utbytt! Hudde mår nu bra igen och det blev ingen längre sjukskrivning denna gången som tur var:) De två jobbar otröttligt dag och natt, det är slöseri med tid att sova mer än 4 timmar/natt tycker de just nu, så Hudde hinner knappt bli kall innan han startas igen! Vi tjejer åker dit då och då med nybakat fikabröd så vi kan hålla humöret uppe på chaufförerna och pappa Christer!

Skönt är det i alla fall att se förändringen på byggplatsen och alla som har vägen förbi är välkomna att ta en titt.

Mammor kan mycket!

Snöigt och fint här på åsen! Vi älskar verkligen snö, och försöker att vara ute så mycket som möjligt nu när vi faktiskt har en decimeter. Edith är lite för liten för att se tjusningen med snö, men vi andra njuter i fulla drag!

I går började vi dagen med att baka kladdkakamuffins, Jättegott och jag tror att Flis och jag åt minst en deciliter smet var..... På eftermiddagen kom Jenny hit med sina barn, Nelly 3år och Robin 11 månader. Jag hade bjudit på pulkaåkning med efterföljande varm oboy och nybakat muffins..... vi gick direkt på fikat och hade en jättemysig eftermiddag! Barnen lekte nog med alla leksaker vi har och avslutade med typ "busfabriken" hopp från soffa ner i gropen..... alla var jätteduktiga, även Robin kunde klättra upp och ner i soffan via gropen och pallen.... (snart är Edith lika duktig och vi får börja tänka på säkerheten så hon åtminstonde får ha kvar sina tänder!) Jenny och Jag är rutinerade mammor och fick faktiskt pratat en hel del under eftermiddagen, mellan alla bestyr med barnen och med en ljudnivå som inte skulle godkännas på typ Lindab!

Faktiskt får man som mamma träna upp färdigheter som mycket väl kan jämnställas med vilket högre jobb som helst: koncentration i innovativ intensiv miljö, projektledning, simultankapacitet, konflikthantering, ordning och reda, förfinat luktsinne, hårda arbetsdagar utan sömn under längre perioder, första hjälpen, budgethantering, kreativitet, tänka ett steg före hela tiden, planera utföra och följa upp, och och...listan kan säkert bli mycket längre. (måste använda detta i min meritlista nästa gång jag söker ett jobb)

Tjejmiddag hos Elna på fredagkvällen! Jättemysigt! Det är vi 8 dagismammor som brukar träffas med jämna mellanrum för kvällar med mycket prat, skratt, vin och god mat! Det är verkligen kul och ett andrum från vardagen, Tack så mycket Elna för denna gången, nästa träff blir hos Robina, ser redan fram emot det!

Jag var hemma strax efter midnatt och tog genast på mig varma kläder och gick ut till hästarna. Efter vedintagning var jag så klart pigg och kände inte alls för att gå och lägga mig. Christer och tjejerna sov sedan länge och jag gosade ner mig i soffan med en kopp te och godis för att titta på Robinsson som jag missat några veckor. Det blev tre avsnitt och klokkan var 4 när jag gick upp i säng. Kändes som det var en bra idé just när jag satte mig i soffan, men idag känns det sämre.... fick dock sova en stund middag med Edith idag.

Christer och Felicia har pistat pulkabacken med Hudde idag, så alla är välkomna hit med pulkor för hisnande åk i backen!

Lite film från semestern.

Hemma i Tockarp igen.

Det var med blandade känslor som vi åkte hem från Järbo igår. Det har varit en underbar semester med mycket skidåkning, sparkåkning, middagar, släkt och vänner och massor av snö förstås! Men man längtar ju också hem till djuren, Tockarp och grannarna.

Eftersom vårt barn nr.2 inte tycker lika mycket om att åka bil som barn nr.1. skulle vi testa att åka nattetid för att möjligtvis pricka in hennes sovtid..... på vägen upp till Järbo ville hon sitta max två timmar och sedan skrek hon tills vi stannade och tog ur henne ur bilen och det går ju inte när man ska åka nästan 70mil! Felicia har alltid varit jättesnäll när vi rest, vare sig det varit 12 timmar i flygplan eller 70mil (dvs minst 8timmar) i bil. Hon har aldrig klagat eller gnällt, behöver knappt gå på toa och sover gärna i bilen även om det är mitt på dagen. Nu för tiden har hon ju också sin dvd där hon kan titta på sina filmer. Därför blev vi något överraskade och förvånade när Edith klagade höjljudt efter bara två timmar!, och sedan stadigt var annan timme hela resan..... (de är ju ändå båda två tillverkade från samma grundmaterial, hur kan de då bli så olika?? Det blir i alla fall ingen trea, det är ett som är säkert!!!)

Som tur var fungerade det som vi tänkt: Edith somnade efter bara någon mil och vi kunde andas ut. Kallt var det, minus 20 från början av resan, och det innebar att det också var ganska kallt inne i bilen (vi åkte Navaran) tills Christer satte en wellpappskiva framför kylaren (ett gammalt beprövat trix på dessa breddgrader) då blev det äntligen varmt och skönt i bilen. Resan gick bra med en sovande Edith och eftersom vi åkte på kvällen var det ingen trafik att tala om (kan också bero på att vägverket stängt av E6 och att smhi gått ut med snökaos varning.....) Vi mötte snökaoset och tog oss igenom även om resan tog några timmar mer än vanligt (11 timmar i stället för 8)

Vi kom hem till ett varmt hus och glada välmående djur, TACK Håkan och Sanna, så vi bara stöp i säng (Felicia sov i sin nya leopardkostym) och vi sov nästan till middag! Det var när vi gick upp vi insåg på riktigt hur bra vi haft det de senaste två veckorna: Här var ingen frukost på bordet när vi vaknade..... ingen farmor eller farfar till att ta hand om barnen när man vill ta en dusch t.ex....(man vänjer sig snabbt med att ha två barnvakter i närmiljön, som dessutom lagar alla måltider) enbart varmt runt kaminen i vardagsrummet och runt murstocken, resten av huset (och särskilt golvet) var iskallt, precis när man vant sig med att bo i ett hus med jämn temperatur i alla rum och golv där man faktiskt kan gå utan tofflor på..... Det var bara att börja med uppackningen, tvättning av kläder och barn, matlagning, montering av lampa, snöskottning (ja det var faktiskt en hel decimeter här oxå) handling osv. Vardagen smyger sig långsamt på igen... 1000-tack Farmor Gun och Farfar Stig för en underbar semester!

Sanna, Ebba och Moa kom pulsande i snön hit. Det blev ett kärt återseende för ungarna (och mammorna) och vi lekte hela eftermiddagen. Linus fick dra pulkorna med tre lyckliga tjejer i, en tur runt i Tockarp, (mammorna fick promenera). Det var underbart fint väder och precis under nollan, varmt efter att ha vant sig med många minusgrader i Järbo.

Ebba ska sova över i kväll och tjejerna slaktade pepparkakshuset efter maten, vilket var mycket uppskattat. Christer sitter i Hudde och plogar snö just nu och jag håller på med uppackningen....

Sova eller inte sova....

Edith har nya idéer hela tiden. Just nu vill hon inte sova vilket är lite problematiskt i en familj som gärna sover om natten.... Hon vaknar flera gånger per natt och skriker HÖGT! och det tog några nätter innan vi listade ut att hon var hungrig.... lite välling och hon sov "som ett barn" igen. Felicia sover också i samma rum när vi är här hos farmor och farfar, men är jätteduktig och vaknar inte när Edith skriker, vilket jag berömde henne för en morgon. Christer vaknar inte heller, sover som en sten med en skrikande Edith precis intill, men han får inget beröm för det precis, vilket han påtalade och tyckte var orättvist, han fick bara skäll.......undrar om det är genetiskt att pappor har selektiv hörsel, och alltså inte hör barnaskrik, eller är det bara ihärdig träning......

Annars är Edith jätteduktig nu på att både vinka och klappa händerna, vilket hon gärna visar upp så fort man uppmuntrar henne till det. Hon har också lär sig att gå framåt (utan att hoppa upp och ner som om hon satt i hoppegungan) när man håller henne i händerna, så nu får vi turas om att gå dubbeltvikta hela dagarna (måste ta fram "lära gå vagnen" när vi kommer hem, och boka tid hos kiropraktor till våra ryggar).

Annars har badkaret varit en klar favorit under julhelgen. Både Felicia och Edith älskar verkligen att bada. Edith skrattar högt när Felicia plaskar och leker i vattnet, och de badar tills vattnet blivit kallt. Man blir inte populär som mamma när vi kommer hem igen och den gamla badbaljan åker fram.....

Sparkåkning och korvgrillning

Ännu en härlig dag i Kungsberget! Det är som en jättestor lekplats för vuxna och barn. Skidåkning på förmiddagen och halva eftermiddagen och sedan pulkaåkning med korvgrillning på kvällen. Vi har verkligen bara I-landsproblem här: ska jag ha de svarta eller de vita skidbyxorna idag, eller ska vi ha varm oboy eller te med i fikakorgen, måste hitta närmsta parkeringen, eller om man ska börja i sittliften eller i knappen...... vi har det för bra!

Kvälls-Puklaåkningen i Kungsberget är tradition nu. Vi har alltid åkt dit en kväll varje vinter med Christers kompisar för att åka pulka i den härliga backen och grilla korv i grillboden. Underbara kvällar att minnas (för man minns ju inte att det oftast har varit minus 15 eller mindre, konstigt det där med minnet som är ytterst selektivt!) För 10år sedan var inga barn med (ingen i kompisgänget hade några och vi försökte inte ens att låna)men vi hade jättekul och åkte tills vi stupade! Korvgrillningen förlöpte som sig bör och alla åkte hem glada och nöjda!

Idag och de senaste åren har det dock varit annorlunda: alla paren har nu minst två barn och pulkaåkandet har fått en helt ny dimension! Det är underbart dubbelt roligt att åka pulka tillsammans med ett gäng ungar! Vi skrattar, åker, faller av pulkorna, tävlar, springar upp igen inför nästa åk...... Det är mörkt och backen är endast svagt upplyst av lamporna från närmsta pisten och pistmaskinerna som jobbar på nästa dags underlag, underbart mysigt stjärnklart och kallt........ ikväll var det minus 14grader! De minsta barnen frös händer och fötter efter en stund, fick sitta nära elden (här fick man som mamma välja mellan ett skrikande barn eller ett genomrökt men varmt barn med halvsmälta (500kronors) stövlar efter närkontakt med elden). Korvgrillningen övergick till att truga i snoriga och snyftande kalla ungar, varm korv med (mycket kall) ketchup på, samtidigt som man försökte gnugga händer och fötter varma (Jenny du gjorde ett bra jobb här!), tappade korvar och julmust som frusit till sorbé (gick helt enkelt inte dricka). Det var dock ett gäng mycket glada föräldrar som till slut fick ge upp och åka hem med de snyftande barnen och stoppa dem i varma bad (vi får hoppas att barnen oxå har sellektivt minne så de vill åka med nästa år igen!) När man nu tänker på hur fort de senaste 10 åren gick, kommer vi alldeles för snart att bli ett gäng föräldrar till tonåringar som möts i backen till pulkaåkning och grillning och då får vi nu tyvärr åka själva igen........ inga tonåringar med självrespekt vill väl åka med mamma och pappa på sådana töntiga tillställningar!!!

Nyårsafton kom Anders och Annica hit från Uppsala med deras två söta flickor Lovisa 5år och Astrid 4år. Felicia och tjejerna lekte jättebra från första minuten, och de höll sig faktiskt vakna till tolvslaget och fick se alla fina raketer. (Jag slapp att vara med ute vid raketerna i år, skyllde på att Edith ju inte kunde sova själv inne). Under kvällen åt vi fin rådjursadel med potatisgratin och sallad (efterrätten blev glassbåtar, enkelt och snabbt för barnfamiljer som har annat att få tiden att gå med än att stå i köket och laga avancerade deserter....) Vi glömde Champagnen och slocknade alla en timme in i det nya året! (Nyårskrönika kommer senare när jag får lite mer datortid).

Jag ska försöka att inte vara tjatig, men jag ÄLSKAR verkligen att åka spark! Detta underbara fordon som man med lätthet kan ta sig omkring med på hårt packat snö. Idag åkte Edith med i sparklådan! Denna sparklåda av trä har en lång historia..... den har nämligen farmor Gun och hennes syskon åkt i när de var små, sedan hennes egna barn Anders och Christer och nu barnbarnen Felicia (hon åkte för 5år sedan) och idag Edith. Ja Farmor Gun är ju inte känt för att slänga saker, hela hennes hus är ett museum från början av -70talet, så självklart var sparklådan kvar (och även de vantar Christer hade som liten). Edith var jättenöjd att sitta i lådan (som man spänner fast enkelt med två läderremmar) och vi gav oss iväg till Ica Järbo för att posta ett brev till morfar, Karin och Tine.

En rolig sak med sparkåkningen är att det är socialt: man pratar med dem man möter på vägen. Utanför Ica träffade jag Hans och Margareta (också de på var sin spark) som bor på Finnäsvägen, fick jag veta (en utav de vägarna jag åkte vilse på här om dagen) och de såg att det stod: Flodman på sparken jag åkte på (man bränner in sitt namn bak på sparkens sits) och därför undrade de ju hur jag var släkt med Flodmans.... Jag har aldrig sett dessa trevliga människor förr, men nu stod vi där utan för Ica i ett snöigt Järbo och pratade på om allt möjligt. Vi postade brevet och på vägen hem mötte jag en man med en hund som oxå fick vänta på att plogbilen passerade, så vi pratades vid en stund. Alla hejar på alla och även tonåringarna är trevliga, jag tror snart att vi flyttar hit! Vi kan nog byta hus med farfar Stig som inte är så glad för snö....... han har stor gårdsplan som måste skottas varje gång det har fallit snö. Vi tycker att det är underbart att skotta snö, men detta gör vi ju bara någon enstaka gång om året, så jag förstår att man kan tröttna på det om det komer ett par decimeter tre gånger i veckan hela vintern.... grejen är den att här skottas det på riktigt: dvs att det skottas RAKA gångar, ordentligt slätt, ända ner till marken och snöbergen blir större och större för varje vecka som går! (Hemma i Skåne skottar man inte så noga, där försvinner snön oftast av sig själv efter någon dag tyvärr). I snöhögarna som blir kan ungarna gräva grottor som är jätteroliga att leka i, Felicia och Christer har grävt en jättefin etta med två ingångar och lampa:).