Mardrömsveckan.....

Edith var fortfarande inte pigg efter sin kräksjuka och fick därför följa med mig till jobbet måndag förmiddag. Det gick ganska bra eftersom hon var hängig och lugn..... Vid lunch åkte vi hem och hon sov två (!) timmar, inte likt Edith precis......


På eftermiddagen kom vår veterinär för att ta en titt på Linus och hans obotliga tandsjukdom. Han var i fint hull (tjock shettis) glad och pigg, men tyvärr går det bara utför med denna sjukdom, och ju längre tiden går, ju sämre kommer tänderna att bli och han kommer att få ont och svårt att äta........ Samma eftermiddag blev han avlivat, hemma i Tockarp. Sanna hämtade Felicia, Moa och Ebba från skolan och de fick en halvtimme i stallet med Linus för att ta farväl. Många tårar och kramar och Linus stod där helt lugn som han brukar och tittade på os med sina kloka ögon..... jag tror att han på något sätt förstod....


Det är det värsta med att ha djur...... man måste ta med det i beräkningen när man skaffar djuren, att man förmodligen också kommer att få ta beslutet och vara med om slutet på deras liv. Men det är tyvärr något man förtränger, så det kommer alltid som en chock. För Felicia, Ebba och Moa blev detta första upplevelsen av döden för ett älskat husdjur......


Vi hade gärna haft kvar Linus i många många år till, bättre barnhäst får man leta efter. Han tolererade allt från barnen, fogade sig snällt i alla deras påhitt och första försök på hästryggen, alltid pigg och glad. Felicia hade cirkus, där han lät henne stå på sin rygg! och han tog hand om barnen när de red själva på skogstigarna (även när Felicia ramlade av, stannade han snällt ved sidan om så hon kunde komma upp igen! Vi kommer aldrig att få en så underbar barnponny igen........ han är verkligen älskat och saknat för alltid.

 

 

 Vi får minnas alla underbara utflykter och ridturer med Linus. Han var verkligen en underbar första ponny, så fantastisk snäll, pigg och glad. Hur ska vi någonsin kunna hitta en värdig efterträdare?




Som om att det inte var nog med tråkigheter denna vecka, kom Kräkskukan åter...... Edith, Felicia sedan jag och sist Christer.......  Vi är helt slut efter denna veckan!


Tisdagen var värst när jag själv var sjuk och Christer inte kunde vara hemma från jobbet. Det är näst intill omöjligt att passa två halvsjuka barn, när man själv inte kan lämna toaletten....... jag fick låsa dörren (en ny upplevelse för os båda... mammor går ju aldrig på toa med stängd dörr....) eftersom Edith inte kunde förstå att mamma ville vara ensam därinne, så medan jag kräktes osv därinne, stod Edith på andra sidan dörren och skrek och grät......  det är inte heller roligt att försöka laga mat till två barn när man får springa ut och kräkas stup i kvarten, så det blev Felicia som fixade mackor till sig och lillasyster denna dagen. Tiden till Christer kom hem har aldrig varit så lång som denna dag!


Nu är vi i alla fall friska igen och livet håller på att återgå till det normala igen (hoppas vi)