Livet i Tockarp: Det blir aldrig som man täkt sig.....Sjuka igen

Farmor och farfar kom på tisdagen d 15 feb. Bilen var full med paket och smörgåstårta och tjejerna var överlyckliga! Som vi längtat efter farmor och farfar: Tjejerna för den odelade uppmärksamhet som följer med farmor och farfar, mycket bus och mys och alltid någon som har tid! Christer längtat efter extra hjälp på bygget och jag med barnen och vardagen. Nu skulle vi äntligen få tid över till att åka till stan och bestämma det sista med badrum, kakel, kök osv osv, allt det där som man behöver diskutera utan två små barn som bara vill hem........ men så blev det inte.......

På onsdagkvällen bjöd vi några grannar på farmors goda smörgåstårta på bygget, men precis när vi skulle åka kände Felicia sig inte bra och ville stanna hemma. Hon fick telefonen nära sig, och låg kvar på soffan under filten. Bjudningen gick bra och alla åt och var nöjda och glada, men när vi kom hem igen hade Felicia hög feber som blev början på en riktigt jobbig influensaepedemi!

Jag jobbade resten av veckan även om Felicia var sjuk och fick stanna hemma, Farmor och farfar passade sjuklingen. Edith gick på dagis och Christer jobbade på som vanligt. På helgen insjuknade jag med feber, men efter några ipren kunde jag vara med några timmar på bygget i alla fall, men måndag lunch fick jag lämna jobbet med hög feber (39,8 grader, fick ta med två olika termometrar då jag aldrig haft så hög feber tidigare). Jag kunde inte annat än att bädda ner mig och be att farmor och farfar om att hämta Edith från dagis. Hon hade också feber när de hämtade henne och Felicia var fortfarande inte bra.......... vi åkte till vårdcentralen alla på tisdags morgon...... men fick bara reda på att det var influensa orsakat av virus och att vi därför inte kunde få någon penicilin...... Febern ville inte släppa och jag ville bara sova....... vilket inte går så bra med två små barn även om farmor gjorde ett stort jobb med hushållet denna veckan. Allt blev bara värre och när febern fortfarande var runt 39,5 på torsdagen, blev det en ny vända till vårdcentralen, men denna gången var jag oförmögen att köra och helt helt slut i kroppen....... lunginflammation blev dommen och äntligen fick jag tabletter.

Det har tagit tid att komma på bättringsvägen, men tjejerna är bra denna veckan som tur är. Felicia går på skolan igen, medan Edith får vara hemma hos mig några dagar till. Men min ork vill tyvärr inte komma tillbaka, kroppen är helt slut, svårt att använda armarna och jag sover både några timmar på förmiddagen och tre timmar på eftermiddagen. Christer har varit hemma från jobbet måndag och halva tisdagen för att hjälpa mig med Edith och maten. Efter att inte ha ätit just någonting på drygt en vecka (väger nu 56kg), är det inte lätt att komma igång igen. Ingenting smakar och illamåendet från penicilinet gör det verkligen inte är gott att äta. Jag får tvinga mig genom varje bit.

Farmor och farfar har nu åkt hem, och efter att ha passat sjuka tjejer i 10 dagar fick de nu med sig smittan och febern hem! Tack för all hjälp, hoppas verkligen ni kryar på er lite snabbare än vad vi har gjort. Dessa veckor blev verkligen inte som vi tänkt oss, vi fick aldrig möjlighet till att åka iväg själva utan barnen till alla dessa byggbutiker, så allt det har vi fortfarande kvar. Christer fick däremot mycket hjälp av farfar på bygget, så där börjar det i alla fall hända saker nu.